Om boken: 1962 / TILL LÄSARNA Mindre efter den trevliga traditionen att dela minnen från barndom och ungdom, skrev jag den här uppsatsen. Jag var upprymd av önskan att berätta inte så mycket om mig själv som om det förflutna i ett av de avlägsna hörnen av Azov-stäppen, om dess hårda livsstil och seder som för alltid har sjunkit in i det förflutna, om grymheten och vildheten hos en del av dess invånare och en annans laglöshet och förtryckthet. Mycket i denna uppsats framstår som brutet genom barnsligt medvetande, men minnenas huvudperson är fortfarande inte jag, utan min far, en av den tidigare stäppens många slavar. Det var de, de okända hantverkarna och hantverkarna, som förökade sina generösa gåvor med sina förhårda, intelligenta händer och använde dem föga var som för mer än ett halvt sekel sedan, vilken typ av människor som bodde i den och passerade genom dess vägar, vilka drömmar om lycka de omhuldade... Jag kommer att bli glad om nuet, efter att ha läst verkliga stäppberättelser, framträder ännu mer majestätiska - nya människor och deras gärningar, utförda på de områden där de förtrycktes sorg och ilska en gång mognat. Författare